New world order

Året var 1973. I direktsändning uppmanade Lennart Hyland oss att släcka alla lampor i vardagsrummet. Tre miljoner nappade och Sverige blev – svart. Jag var fem år gammal då men kommer ihåg det som igår. Plötsligt bara slocknade hyreshusen runt omkring oss. Ett efter ett. Det var magiskt. Jag lovar, det var betydligt svartare den där kvällen hösten 1973 än under ”Earth Hour” för ett par veckor sedan.

Det är svårt för oss att förstå hur en enda informationskanal kunde ha sådan otrolig genomslagskraft. Idag är en TV-kanal bara en av tusentals informationskällor. Om Adam Alsing skulle uppmana sina tittare att släcka sina lampor en lördagskväll nu skulle resultatet antagligen inte ens vara mätbart.

Det beror såklart på att informationsutbudet formligen har exploderat.

När jag växte upp fanns TV1 och TV2. Det fanns telefon, några radiokanaler, och såklart tidningar och böcker. Det var det hela.

Det fanns inga direkta möjligheter att kommunicera med människor som inte fanns i ens direkta närhet. Jag kommer ihåg att vi på vår skola hade något typ av projekt som hette ”penpals”. Där kunde man få kontakt med ungdomar från andra länder. Det var en internationell satsning där ungdomar från hela världen kunde bli brevvänner.

Snabbspolning ett par år.

Det absolut första tecknet på att man kunde använda tekniken för att träffa människor utanför ens absoluta närhet stavades ”heta linjen”. Från början var det faktiskt en ren slump. Det var ingen smart tekniknörd som kom på det.

Såhär var det faktiskt.

Om man ringde ett nummer som hade funnits, men som inte längre fanns, säg att Kalle Karlsson som hade haft numret 0480-21234 flyttade till en annan ort, så befann sig det numret i något slags televerketlimbo. Om man ringde numret lät det ”duuu diiii dooooo”. Ni vet, den klassiska tonen som betydde att numret inte längre fanns. Men. Om två, eller flera, ringde detta nummer samtidigt kunde man prata med varandra! Hur många som helst! Det var så heta linjen föddes. En slags analog föregångare till dagens chattar.

För att få någon typ av kontroll upprättade senare Telia, eller Televerket som det hette då, en officiell heta linje. I Kalmar ringde man 10.000.

När internet, eller snarare www, blev allmän egendom blev DDR-Sverige plötsligt en del av världen. Jag antar att det hände runt 1993 i den akademiska världen, och runt 94-95 hos gemene man.

Redan innan hade datanördar via modem kommunicerat via olika bbs:er, men nu kunde vilken Svensson som helst köpa ett 14.4 modem och koppla upp sig mot det världsomspännande nätverket som kallades internet.

Långt innan hade visionärer förutspått vilken enorm påverkan informationssamhället skulle få, men till och med de underskattade hur otroligt snabbt utvecklingen skulle gå.

Plötsligt kunde människor från hela världen genom en knapptryckning få kontakt med likasinnade. Bodde du i en liten håla utanför Emmaboda och gillade minimalistisk technomusik från Albanien kunde du plötsligt få kontakt med själsfränder från hela världen. Detta var/är ett paradigmskifte utan dess like.

Frågan är, tycker jag, hur väl utnyttjar företag och organisationer de nya möjligheter som finns? Förstår vi överhuvudtaget hur otroligt snabbt utvecklingen går? Från att ha levt i ett samhälle där man studerar trender månadsvis, eller till och med årsvis, känns det ganska mycket som man måste se över sin strategi nästan dagligen.

Som jag sagt förut. Det ska bli otroligt spännande att följa den accelererande medieutvecklingen.

Annonser

~ av nisseland på april 23, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: